I oktober 2008 gjorde en grupp ur Gutebälgarna tillsammans med gotländska folkdansare från Norra Gotlands Folkdansgille, Visby Folkdansgille och När/Lau Folkdanslag ett veckolångt gästspel på Sicilien. De tre danslagen är sammanslutna i Gotländska Folkdansringen, som stod som arrangör för resan. Initiativtagare till besöket var ”klimatflyktingarna” och medlemmarna i Visby Folkdansgille, June och Lars Norrby, som tillbringade större delen av förra vintern på just Sicilien. June och Lars hade tillsammans med Gotländska Folkdansringens ordförande Bertil Almberg utarbetat ett gediget program i samarbete med ägaren till Camping Jonio i Catania på östra Sicilien, Giuseppe Zingale.

Vi var sammanlagt 52 deltagare på resan. Ett trettiotal dansare, några anhöriga och musikanter. Vår niomannaorkester bestod av 3 dragspel, 3 nyckelharpor (en av nyckelharpisterna trakterade också violin och Tin Whistle), 1 violin, gitarr och kontrabas.

Härav var vi sex stycken från Gutebälgarna. Nyckelharporna kom från När och Lau Folkdansgille.

Resan började med kvällsfärjan till Nynäshamn där buss väntade för färd till Nyköping och några få timmars sömn innan det blev dags för en kort bussresa till Skavsta Airport och den numera tidsödande incheckningen. Efter dryga tre timmars flygresa landade vi vid 11.30-tiden i Trapani på västra spetsen av Sicilien där June och Lars väntade i terminalen.

Eftersom Catania ligger på ostkusten i motsatt ända av ön väntade oss nu ungefär 27 mils bussfärd till Camping Jonio där vi skulle bo hela vår vistelse på Sicilien. Först bar det iväg till byn San Vito lo Capo där vi bjöds på en överdådig lunch med hela fyra fiskrätter med lokal prägel. Sedan var det snart dags att ta oss igenom det beryktade trafikkaoset i Palermo där man gladeligen lyckas få in 4 filer på den 2-filiga motorvägen. Eller som Lars Norrby uttryckte det, trafiken på denna plats är inte ett (1 valfri svordom) utan ett (3 valfria svordomar) kaos. Väl ute på landsbygden kunde vi beskåda ett omväxlande landskap där oliv- och citrusodlingar då och då avlöstes av hisnande berg och djupa dalar. När vi på kvällen anlänt till campingen inkvar-terades vi fyra och fyra i mobile homes, dvs. villavagnar typ Kneippbyn och Snäck. Flera av vagnarna låg alldeles vid en klippkant med härlig utsikt över en vik av Joniska havet.

Nästa dag gick i lugnets tecken med inköp av nödvändiga förnödenheter i ett par närbelägna köpcentra och övning inför kvällens dansuppvisning för campingens övriga gäster och andra intresserade.

Vårt uppvisningsprogram under resan såg ut som följer (musiken inom parentes):

Studerumpasö (Vals efter Karl Svensson)

Pölsan (Finska polkan, trad.)

Läit´n strof ti Lau u När (Musiken har samma titel)

Se:sons hambo (Liten Karin)

Lucky (Vardesveisu, Allan Nilsson)

Vitklövervalsen (Punsch på Verandan, Leif Göras)

Midsommarhambo (Musiken har samma titel, Ingolf Gustavsson)

Spelmännen fortsatte med buskspel, på verandan till den stuga som snabbt döptes till spelhålan, och repetition av låtar till ett eventuellt kommande dansprogram. Även en och annan jazzlåt kunde höras från vår veranda. Nyckelharpan passar utmärkt till jazzmusik. Vi kom att hinna med 3-4 timmars buskspel var dag och kväll.

De tre följande dagarna bjöd på ett späckat program med guidade utflykter runt östra Sicilien. Vi besökte först Siracusa, S:ta Lucias hemstad, där vi visades runt på stadens arkeologiska område. Där finns en ganska välbevarad grekisk amfiteater från 400-talet f Kr som på sin tid rymde 15 000 åskådare. Vinden fungerade som förstärkare tack vare teaterns orientering, ett stenbrott som fungerat som fängelse för brottslingar och slavar samt en jättelik grotta kallad Dionysos öra. Grottan hade en mäktig akustik och hade fått sitt namn av att man genom ett schakt i dess övre del kunde höra vad som sades nere i grottan. En sämre bevarad romersk amfiteater från 200-talet f Kr finns också på området. Vi besökte även domkyrkan i Siracusa med S:ta Lucias överdådigt utsmyckade gravkapell. Märkligt nog var domkyrkan ursprungligen ett Pallas Athenatempel från 400-talet f Kr.

Nästa dagsutflykt bestod av ett besök på vulkanen Etna samt en tur i staden Taormina. Etna består inte som man kanske tror av en enda vulkankrater utan av ca 200 kratrar vars olika utbrott med tiden skapat ett mäktigt lavalandskap med en diameter av 36 km. För närvarande är 4 kratrar verksamma. Bussen förde oss upp till 2 200 meters höjd över havet. Därifrån kunde man till ett pris av 50 euro med kabinbana forslas ytterligare en kilometer högre upp. Hela gruppen avstod dock detta och tillbringade i stället den närmaste timmen med att bestiga några lägre och overksamma kratrar i närheten samt att besöka butiker och kaféer på 2 200-metersnivån.

Efter nedfarten från Etna, som nu var insvept i kylig dimma, var det skönt att komma till värmen i Taormina, en mycket vacker stad som klättrar upp längs en brant bergssluttning. För att nå stadskärnan får man ta små matarbussar från en central parkering. Även i Taormina finns en imponerande grekisk amfiteater där gotlänningarna bjöd på en liten spontan dansuppvisning. Från teaterns högsta punkt har man en hänförande utsikt över det kringliggande landskapet.

Det mest minnesvärda utflyktsmålet nästa dag var ruinerna av Villa Romana di Casale, en magnifik villa som under antiken ägdes av högt uppsatta romare. De flesta av villans 48 rum hade golv och väggar prydda av mosaik med ännu välbevarade motiv från romersk religion, mytologi och vardagsliv. Villan är än så länge bara delvis utgrävd men finns redan med på Unescos världsarvslista. Kort efter vårt besök skulle hela anläggningen stängas för sju månaders restaureringsarbeten.

Efter besöket i Villa Romana for vi till Caltagirone, centrum för keramiktillverkningen på Sicilien. I staden finns en berömd trappa vars 142 trappsteg är dekorerade med vacker mosaik. Caltagirone är liksom Villa Romana och Taormina med på Unescos Världsarvslista.

Samma kväll hade vi nöjet att dansa, spela och äta middag på ”vår” camping tillsammans med ”Gruppo Folkloristico La Zagara” (http://www.pippone.it/FOLK/lazagara.htm), vilka bestod av ett trettiotal ungdomar 10-20 årsåldern, ett antal vuxna dansare samt fem musikanter (Sopranblockflöjt, Dragspel, Gitarr, Tambourella och Qatar). Tambourellan är ca två gånger så stor som en Tamburin och är ett slagverksinstrument. Qataren ser ut som en stor Amfora och spelas genom att man blåser ner i dess öppning högst upp, vilket ger en mjuk baston.

Vi började föreställningen med de tre första danserna i vårat program. De framförde tre danser. Efter detta bjöd de upp våra dansare och deras musikanter inbjöd oss till en gemensam tarantella. Då fick vi en orkester med denna besättning: 4 dragspel, 3 nyckelharpor, 2 gitarrer, tambourella, qatar och kontrabas. Vi fick också tillfälle att lära ut en schottis.

Efter detta var det dags för en välsmakande middag, kryddad med allsång, ackompanjerad av ovan nämnda orkester, med italienska och svenska sånger. Jan Lundqvist demonstrerade hur nyckelharpan är uppbyggd, fungerar och låter.

Det bästa med sådana här träffar är just det att deltagarna får tillfälle att ta del av varandras musik och danser. Våra dansare fick lära sig tarantella och vi fick som nämnts tillfälle att lära ut en schottis. Vi musikanter fick tillfälle att pröva på varandras musik. Någonting som är mycket, mycket givande.

Vid gåvoutbytet fick Gotländska Folkdansringen ta emot några kassetter med musiken till italienska danser. Deras lag fick ett antal av June Norrbys gotlandsbaggar och deras musikanter fick ett exemplar av Svante Petterssons ”Gutalåtar”.

Följande dags förmiddag ägnades åt besök i Catanias centrum, och stadens fisk-, kött- och grönsaksmarknad, som upptar flera kvarter, vilket var en upplevelse. Fisklukten låg tung över omgivningarna. Någon timmes efterlängtad shopping hanns också med. Eftermiddagen var ledig för t. ex. siesta eller bad i campingens populära, naturliga bassäng som var omgärdad av små lavaklippor och där vattentemperaturen ständigt var 22-24 grader. Våra spelmän passade som vanligt på att utnyttja varje ledig stund till att ”buskspela”.

Så kom den sista heldagen på Sicilien! Alla fick roa sig på egen hand för att på kvällen samlas till avskedsmiddag i campingens restaurang. Här avtackades June och Lars Norrby som ordnat alla praktiska detaljer på plats, reseledaren och allt-i-allon Bertil Almberg, ekonomiansvarige Åke Körkander samt dansledaren Eiwor Söderström. Till sist avtackades högtidligen Camping Jonios ägare Giuseppe Zingale och hans persnonal, som hela veckan gjort allt och lite till för att vi gotländska gäster skulle trivas och må gott. Som en extra överraskning hade han låtit tillverka speciella minnestallrikar av keramik som han delade ut till oss.

Sista dagen var det uppbrott kl. 05.00 och efter färd med buss-flyg-buss-färja anlände vi vid midnatt åter till Visby.

Världen är liten: Morgon på Sicilien – kväll på Gotland!

Seved Hoffman och Fredrik Lönngren